Mörk höst och mörk väg hem...
Något uttråkad åker jag hem mörka kvällar under hösten. Inspirerad av årets Nobelpristagare knåpar jag ihop haikudikter. Jag har upptäckt telefonens inspelarfunktion, och riktigt roligt är det när jag försöker hitta stavelserna och sedan spelar upp det efteråt. Låter inte helt klokt :-)
Ha ha här kommer mina alster:



Vacker höst
Dimman smeker mark
Höstens färger klär träden
-snart faller skymning




Kanadagässens flytt
Gäss pryder dammen
Kölden kommer snart från norr
- Då flyger fågeln



Eftermiddag i oktober
Dimman sveper in
älvorna dansar vackert
- Det doftar kvällning


Älgjakten
Djuret rycker till
hoppar till en sista gång
Dödens frid är lugn


Svart november
Jag följer lyktan
- mörker, dimma omsluter
novemberkvällen

Att få en andra chans

Efter fyra oroliga veckor för Carl på skolan med arga utbrott och gråt, kramar och tröst, har vi beslutat oss för att byta skola.

Då hela familjen, farmor, morfar x 2, mormor varit inblandade i att följa med, hämta och lämna en olycklig Carl, hoppas jag verkligen att det går bra på den nya skolan.

De har det tufft våra 7-åringar. Att börja "riktiga" skolan är ett stort steg för dem. Större än jag kunde ana. Alla är så vetgiriga och tycker det är roligt att lära sig nya saker, samtidigt som de verkligen har myror i brallan :-), DET är en utmaning för lärare och fritidspedagoger.

Men i en arbetsmiljö med hög volym, raster med massor av fri lek utan vuxna som är med, blir dagen intensiv och tröttsam. Att sedan orka med fritidsaktiviteter på det, är starkt av de små.

Varför bytte vi skola?

Jo, för att bemötandet på den nya skolan skiljde sig från den nya.

Istället för att barnen ska springa runt på en skolgård innan dagen börjar, börjar den nya skolan med "mjukstart":

Jag trodde att skolan var stängd eller så, när jag och Carl kom dit, eftersom skolgården var tyst och tom. Det visade sig att alla redan var inne.

När vi kom till klassrummet hörde jag lugn musik, rummet hade dämpad mysbelysning. Några barn satt på golvet och spelade schack, medan andra satt och ritade eller pratade lugnt med en klasskompis.

Fröken kom emot Carl och sa Välkommen! De andra barnen vill så gärna hälsa på dig, de är nyfikna på vem du är! Kom in så ska jag visa dig var du ska ha din låda och var du ska sitta.

Sedan kom Roger, som ser ut som värsta MC-knutten, in och skakade hand med Carl och sa: "Hej, jag heter Roger, men de kallar mig Kapten Rödskägg!" Varpå Carls nervositet försvann och han gav ifrån sig ett litet fniss.

Carl liksom sögs in i rummet och jag kunde gå därifrån med Carl som satt kvar och hade börjat rita.

Säkert har den nya skolan också sämre sidor, men detta bemötande gjorde mig så glad. Det var inget som hette att man skulle lära barnen respekt genom hårda ord eller genom att vara sträng. Bara genom att de vuxna är lugna och utstrålar arbetsglädje och finns vid barnen och håller om dem.

Att lära barnen respekt, lugn och ro, kostar ingenting extra i resurser, men det kostar engagemang och kärlek till barnen. Att man dessutom tycker om sitt arbete som pedagog lyser igenom och ger mervärde till barnen.

Jag hoppas att mitt och Carls första intryck är rätt och att den rätta magkänslan håller i sig. Känns så skönt att "vända blad" och få börja på nytt.

/Christine

Superveckan

Hej!

Nu är det äntligen lördag efter en grymt rolig och intensiv jobbvecka!

Det började på måndagen när jag hade anlitat ett företag som skulle föreläsa om specialkost och hygien. Eftersom Magdalena skulle ha utbildning i hygien dagen efter och den externa föreläsaren nästan hade samma material, var det bara att svänga in till kontoret på eftermiddagen och styra om tisdagens utbildning. Det gick jättebra med stora inslag av grupparbeten inom hygien och ritande av flödesschema med mera. Vilka medarbetare jag har! Lojala och duktiga.

Efter måndagens och tisdagens utbildningar väntade ett spännande studiebesök. Leticia från Agentina är här på GSE-utbyte med Rotary. Hon är utbildad dietist och arbetar även som biologilärare. Åh vad spännande det var att berätta om hur vi hade det med skolluncher och äldreomsorgens måltider. Kul att berätta om näringsvärden och diskutera fett och dieter på engelska. Det var också roligt att presentera arbetskamraterna på Tekniska förvaltningen som kunde berätta om renhållning och gator och parker. Det gjorde nämligen att hon berättade hur det gick till i Argentina. Ett land som jag upplevt som modernt, men tydligen har en hel del korruption och annat fuffens för sig. Dessutom var hon så imponerad av att alla svenskar "gör ju som man ska göra" som hon så fint uttryckte det. Kanske är det dags att uppskatta att vi har det rent och fint och att de flesta människor är ärliga. Tänk att ingen stjäl filtarna på alla uteserveringar, och att de får ligga kvar!

I torsdags efter att ha cyklat med barnen till skola och dagis, vilket var ett önskemål från de båda, var det dags för Magdalena, som är stf kostchef, och mig att få åka till Uppsala på nätverksträff med Upplands kostchefer. Ett spännande möte mellan små och stora kommuner med olika organisation, uppdrag och mål.

Uppsala fick presentera sin organisation och hur de arbetar med varumärkesplacering och kommunikation. Väldigt proffsigt! Märks att det är en stor kommun med mycket resurser.

Samtidigt uppskattar jag fortfarande att arbeta i en mindre kommun där man får insyn i det mesta.

Vi fick en fräsch lunch på Cajsas kök som presenterades proffesionellt och snyggt av en produktionschef. Dessutom kom Cajsa själv in och undrade hur det smakade. Lunchen, som var kall, bestod av varmrökt lax på salladsbädd i ett fack, rostbiff i strimlor i ytterligare ett fack och quinoa i ett annat serverades tillsammans med en sauce verte och got bröd med frön och frukt i. Efteråt var det kaffe och chokladbit. Tydligen levererar de färdigmat till NK.

Jag hade med mig Petra och Eva på vägen till och från Uppsala och finns chansen till att höra hur de arbetar med kosten i sina kommuner, vilket är givande. Jag är så glad att ha ett bra nätverk, det är nyttigt.

På kvällen var det dags att besöka polisen med familjen, inte för att vi gjort något, utan för att det var kvällsöppet för att ansöka om pass. Vi väntade i nära 2,5 h. tills barnen var fotade och min strupe var torr efter sagoläsning och peppning att de skulle orka vänta. Våra barn är bäst! De skötte sig exemplariskt. Efteråt var det sushi till mig och L och kina till D och hamburgare till C som väntade. Tur att alla matställen ligger nära varandra....

När fredagen kom väntade en intensiv dag på kontoret, där mycket skulle bli gjort. Som vanligt kom mycket annat emellan, men intressanta möten väntade. Bla om portionspriset. En het potatis som verkar engagera de flesta politiker och tjänstemän i Sala just nu. Alltid kämpigt att bli granskad, men jag vet att jag gjort ett bra jobb att effektivisera verksamheten och lyckats budgetera med mindre kr än förra året. Det är bara att vara envis och sträva framåt.

Nu har vi precis lämnat barnen till mormor och Håkan. De har sett fram emot att få åka till Solmyra väldigt länge nu, säkert en månad. Det var hur lätt som helst att få de att packa sina väskor. Jag och D kommer att sakna dem i massor.

Vi ska på 40årspartaj i kväll. Ska bli jättekul att träffa mina gamla kursare och parta! Men det är alltid förknippat med dåligt samvete att jag är borta från barnen, även om de tycker att det är det roligaste som finns att vara med mormor och Håkan.

Ja, så ser veckan ut hittills. Hoppas att slutet blir lika positivt som hela veckan varit.

Kram!

Nu är det vår även i vår lilla trädgård. Knopparna är på väg att slå ut och fåglar kvittrar. Helt fantastiskt!

Jag försöker lära mig kameran och ibland lyckas jag!

Linnéa kan cykla

Förra veckan lärde sig Linnéa att cykla. Jag sprang som en galning några varv runt gatan och sedan var det klart!

Hon är envis vår Linnéa och ibland är det en positiv egenskap :-)

Kalas för Emil!

Så var det dags för kusinen Emil att fylla år.

Där tog jag en fin bild på deras lilla groda i hallen!

När jag lärt mig att lösenordsskydda bloggen ska jag lägga in lite andra foton, men just nu blir det så här!

Aprilbrunch

Hej!

April inleddes med en härlig brunch med tjejerna från gymnasiet. Åsa hade arrangerat vad alla skulle ha med sig, och vilken brunch det blev! Titta och njut!

Härliga tomater:

Vi passade också på att fira Pernilla på hennes stora dag, med en berlock från Tomas Szabo. Jag tror att hon blev glad!

Många ämnen behandlades och det är ju så himla kul att ses ibland. Några har lite äldre barn, andra har lite yngre barn, vi har vitt skilda jobb, en del pluggar. Förstå att det är spännande att höra hur alla har det!

Här ovanför är Anna L.

Och här nedanför är Anna P.

Också var det Jenny och värdinnan Åsa som inte fastnade på bild denna dag. Får se till att de gör det nästa gång vi ses. Då blir det kakor hos Pernilla!